Emma om lyckan i att få börja om och om igen

Emma har alltid uppskattat de estetiska uttrycksformerna och i skolan trivdes hon bäst med musik, bild och slöjd. Hon har en vidareutbildning i folkmusik och efter studierna skulle hon bli musiklärare. Men den gången blev det inte så. Hon behöll den pedagogiska ambitionen men gick i stället tillbaka till sin grund i det textila hantverket och riktade in sig mot ett arbete som slöjdlärare. Men dörren till andra uttrycksformer, står alltid på glänt hos Emma.

– Jag tycker om att få vara nybörjare. Under de senaste två åren har jag gått flera drejningskurser och där har jag fått en insyn i hur viktig själva skapandeprocessen är för mig. Vid första lektionen gav sig flera av kurskamraterna på att försöka skapa objekt direkt och för mig tog det flera lektioner innan jag var där. Jag ville först förstå och behärska grunden för att vara bekväm i formandet. Och om formen sedan resulterade i en mugg, då blev det en mugg, men processen var hela tiden viktigare än resultatet, säger Emma.

Att processen är viktig märks också i intresset för näverslöjd. Emma beskriver hantverket som en genialisk vävteknik som både är hållbar och slitstark. Men det är också en teknik som kräver tid för att bemästra. Och att bemästra tekniker är något som gör henne glad även inom stickningen.

– Projekten som jag är mest stolt över är när jag lyckats övervinna en ny stickteknik. Som min första spetssjal eller nu i ett senare projekt där jag stickat med två färger samtidigt, det gör mig lite gladare över slutresultatet. Och jag tror att jag får större förståelse för mina elever som kämpar med att pricka tråden i nålsögat, genom att utsätta mig själv för utmaningar. För även om det inte gäller en tråd och ett nålsöga för min del, så är jag ändå i precis samma stadie i något av mina projekt, säger Emma.

De senaste åtta åren har Emma arrangerat tolv stickningshelger i hemvisten Vrigstad. Under telefonintervjun befinner hon sig på Gotland för en stickningshelg. Det är en årlig tradition, men nu är det snart två år sedan hon och de likasinnade ”stickvännerna” träffades sist. Hon ser helgen i Visby som årets bästa inspirationskälla och förutom att sticka och göra utflykter tillsammans, får Emma även möjlighet att visa upp och sälja sina färgade garner. Och naturligtvis får gruppen tid för att uppleva och beundra varandras alster.

– Det är nog svårt att känna igen ett alster från mig, men det kan gå genom valet av färger och material. Det är alltid naturmaterial som ull, lin och bomull, och alltid i jordnära färg, säger Emma.

Om framtiden säger Emma att hon kommer att skapa så länge händerna bär. Och hantverkstraditionen verkar stå stark hos familjen Lejbro. Emmas mamma lärde henne att sticka, medan hennes dotter i stället har hittat passionen i andra estetiska uttrycksformer. Men oavsett hantverk, så finns det nu tre generationer i familjen som älskar att skapa.